2013-03-02
22:37:24
Tiden förändrar medan jag står kvar på samma plats.
Att vakna upp och känna din närhet, som inte finns längre.
Nu så vaknar jag där ensam.
Jag är ensam, osynlig.
Genomskilnlig som ett glas.
Jag sitter här, med mitt papper och min penna.
Ser på pappret och sedan ner i golvet lite.
Tänker på vad jag ska skriva.
Suckar och inser att det inte finns något alls.
Inget som någon skulle bry sig om.
Men orden börjar blottas över det linjerade pappret.
Udden på pennan blir allt kortare.
Plötsligt står allt där.
Bara ensam kvar, står det högst upp på pappret.
Bara ensam kvar, står det högst upp på pappret.
Skriver om dig, minnen och stunder med dig.
Men du bara försvann med vinden.
Nu är jag ensam kvar.
Jag saknar dig.
~
Medans jag bara står här, kan jag se vad som händer.
Tiden förändrar allt medan jag bara står kvar på samma plats.
Tiden förändrar allt medan jag bara står kvar på samma plats.
Rädd för att falla, rädd för att förstöra.
Men ändå blir jag inte skadad, jag bara står kvar...
Står kvar på samma plats.
Kommentera inlägget här:
